Naturläkemedel är receptfria läkemedel där den aktiva substansen har naturligt ursprung. Det kan vara t.ex växt- eller djurdelar, bakteriekultur, mineral, salt eller saltlösning. Liksom andra receptfria läkemedel är naturläkemedel avsedda för enklare besvär som inte kräver läkarbehandling.
En utbredd missuppfattning är att eftersom naturläkemedel är ”naturliga” så är de riskfria att använda. Om man använder andra läkemedel samtidigt finns risken för interaktioner som kan få skadliga följder. Man bör också vara säker på att det ingen allvarligare sjukdom föreligger innan man försöker sig på egenvård med naturläkemedel.
Kraven kvalitet är ungefär detsamma som för vanliga läkemedel. Vad det gäller krav på bevisad effekt och säkerhet finns det dock vissa variationer. Sedan 2006 är naturläkemedel indelade i tre kategorier: naturläkemedel, växtbaserade läkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel.
Naturläkemedel (NLM)
Naturläkemedel som inte innehåller växtdelar räknas till denna kategori. Det kan vara t.ex fiskoljor, mjölksyraproducerande bakterier och salter. Fiskolja med omega-3 fettsyror, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar är ett exempel. Läkemedlets effekt och säkerhet ska kunna styrkas. Vissa växtbaserade läkemedel som ännu inte flyttas över till någon av de andra kategorierna räknas tillfälligt till denna kategori.
Växtbaserade läkemedel (VBL)
För att godkännas till denna kategori måste ett läkemedel ha använts i minst 10 år inom EU, och effekten ska kunna bevisas med vetenskapliga data. Växtbaserade läkemedel finns för behandling av bl.a. förkylning, vattenkastningsbesvär, sömnsvårigheter, hosta och tillfälliga förstoppningar.
Traditionella växtbaserade läkemedel (TVBL)
För tradtionella växtbaserade läkemedel krävs ingen vetenskaplig bevisning, det räcker med att de har använts under en lång tid. Ett exempel är Johannesört, som inom folkmedcin använts för att dämpa nedstämdhet och oro. Det finns också mediciner mot trötthet, hosta, smärtor, förkylning, PMS och salvor mot eksem. Vissa är läkemedel som används inom den s.k. antroposofiska medicinen, en form av alternativmedicin som går tillbaka till 1920-talet.