Back to top

Stenåldersdieten

Stenåldersdieten, eller stenåldersmetoden som den ofta också kallas, introducerades så tidigt som på 1970-talet av läkare och forskare. Tankarna kring att återgå till den kost som människan åt för hundratusen år sedan uppstod som en reaktion mot den moderna kosthållningen, som inte verkade leda till så mycket annat än fetma, diabetes och andra välfärdssjukdomar.

Förespråkarna för denna diet menar att människan inte är byggd för stora delar av den kost vi idag äter på daglig basis, och att detta är orsaken till många hälsoproblem. De menar också att vi moderna människor, trots vår teknik och vår avancerade civilisation, trots allt inte är så olika våra förfäder. Av den anledningen borde vi också äta som dem, eftersom fetma, diabetes och hjärtsjukdomar i princip inte existerade under stenåldern.

Stenålderskost kallas också för paleolitisk kost efter den tidsperiod då vi människor anses ha ätit optimalt utifrån vår konstruktion och kroppsuppbyggnad. Dieten bygger till stor del på oraffinerade råvaror, och ska inte bara ses som en kortsiktig diet för viktminskning (även om den bevisligen fungerar för det syftet också) utan som generella riktlinjer som man kan äta utifrån under resten av livet. För den som bara vill tappa några kilon går det dock förstås utmärkt att prova stenåldersdieten, många upplever goda resultat.

Eftersom stenåldersmetoden bygger på kost som åts av människor som ännu inte hade blivit bofasta jordbrukare, är spannmål och cerealier uteslutna från menyn. Våra nomadiska förfäder hade vid denna tidpunkt inte heller börjat hålla djur, så mejeriprodukter är inte en del av en strikt stenåldersdiet. Det finns dock de som fuskar lite i just detta avseende, eftersom man har kommit fram till att en strikt paleolitisk kosthållning gör det svårt att ersätta det kalcium som finns i ost och mjölk. Något glas lättmjölk om dagen råder enkelt bot på det problemet.

Stenåldersdieten handlar om att i största möjliga mån härma de matvanor som stenåldersmänniskorna hade för tusentals år sedan. För att göra detta bör menyn bestå av en stor andel magert kött och fisk, mycket grönsaker och en del frukt och rötter. Jämfört med många av dagens dieter är stenåldersdieten mycket proteinrik, vilket är bra eftersom protein både bygger upp muskler och organ, samt mättar bättre än både fett och kolhydrater.

Den här typen av diet bygger också på att mycket tillagas så enkelt som möjligt. De som äter enligt stenåldersmetoden upplever förbättrade hälsoeffekter till följd av ett lägre saltintag, färre snabba kolhydrater och ”tomma” kalorier, samt ett jämnare blodsocker. Den stora fördelen med att äta utifrån den här dieten är att man inte behöver känna att man går hungrig eller försakar något. Av den anledningen går det också utmärkt att införliva den i sin dagliga kosthållning även på lång sikt.